torsdag

Fan en sån underbar lättnad jag känner nu. Att jag har det stödet som jag hoppades på. Känns underbart. Men samtidigt skrämmande.

Kanske dags att börja fixa i ordning sig nu? Både jag och Eddie har sovkläderna på oss. Han vaknade igen för en stund sedan efter att ha sovit i närmare två timmar.

Jeff slutar somsagt vid 12, i samma veva kommer nog Felicia hem också. Eller lite senare kanske.
Saknar henne så jag spricker. Inte van att hon sover borta längre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0